Bilartiklar

Här diverse texter jag skrivit om bilar, klimat och jobb.

Krönika i Göteborgs Posten 130230:COP 19 – handlingsförlamning uppifrån  och hopp underifrån

Klimatmötet i Warszawa 2013 avslutades framgångsrikt!”står det fortfarande på mötets hemsida Redan när de skrevs krävde orden en mycket tjockhudad PR-avdelning och en månad senare, med vetskapen om att vi just haft den varmaste november sedan mätningarna började 1880, är de ett rent hån. Men det är klart, framgång eller bakslag beror i viss mån på förväntningarna och sedan Köpenhamn 2009 är dessa så låga att allt utom öppet handgemäng kan framställas som positivt.

För några var mötet verkligen en framgång; aldrig tidigare har kapitalintressena varit så inbäddade. Det som borde varit ett viktigt steg mot Paris 2015, då ett avtal med bindande utsläppsminskningar ska antas, blev i stället mötet där den utsläppsskapande industrin tog ett fast grepp över klimatdiplomatin. För första gången var storföretagen formellt representerade på såväl de viktiga förmötena som i de centrala förhandlingarna. Stål-, kol- och bilkoncerner var officiella sponsorer och den polska regeringens värdskap för ett parallellt forum med den internationella kolindustrin var helt följdriktigt.

I samma takt som IPCC:s försiktiga konsensusrapporter blivit mer exakta och oroande för varje ny utgåva har COP- ambitionerna devalverats. Att målen från 1992 där världens regeringar lovade att minska utsläppen har misslyckas, det vet vi. Nästa steg, att diskutera anpassning till förändringarna, håller nu snabbt på att övergå i en uppgiven diskussion om ”loss and damage”, hur och av vem de oundvikliga klimatskadorna ska betalas. Trots ackompanjemang av orkanen Haiyan havererade till och med detta i Warszawa. Värst drabbade är de länder som inte bara har minst skuld i uppvärmningen och sämst möjlighet att anpassa sig till konsekvenserna, utan även den svagaste diplomatiska kraften.

COP-mötenas årliga klimatprat har blivit hjälplösheten förkroppsligad och funktionen är mer att ge sken av att något görs än att verkligen agera. Ska man försöka hitta något guldkorn i Warszawas klimatmörker var det den unika allians som uppstod mellan miljörörelsen och det internationella facket ITUC. Under parollen ”Nu är det nog!” tågade de gemensamt ut från mötet i protest och lovade att mobilisera sina mångmiljonhövdade medlemsskaror för att pressa regeringarna till handling och att arbeta för att ställa om till lågutsläppsekonomier med anständiga jobb och försörjning för alla. Efter alla politiska svek verkar detta idag vara den enda vägen framåt. Men om det ska bli mer än ännu ett bortglömt toppmötespapper krävs att de organisationer som representerades, i Sverige bland annat LO, TCO och SACO, omvandlar orden till nationell och lokal handling.

 

Debattartikel i Göteborgs Fria Tidning 7 april 2011:

Under 2010 minskade koldioxidutsläppen från nya bilar mer än någonsin. Men trots det ökar den totala mängden utsläpp från vägtrafiken. Orsaken är den ökade trafikmängden. Detta meddelande från Trafikverket i februari borde ha lett till en våldsam trafikpolitisk debatt. Istället bemöttes det med öronbedövande politisk tystnad. Beteendet är väl inövat. Rapporten bekräftar nämligen bara än en gång vad trafik- och miljöforskare länge hävdat och som myndigheter, från EU:s miljöbyrå till Trafikverket och Naturvårdsverket, försökt banka in: ska klimatmålen uppnås måste transporterna minska, inte minst de som sker på vägarna. Denna kunskap har inte fått några politiska konsekvenser. Tvärtom fortsätter städer och vägar att planeras för ökande trafik med det föga förvånande resultatet att trafiken ökar i en självförstärkande spiral. Ett ideal för transportindustrin men katastrofalt för samhälle och klimat.  Läs.


—-

Att ge  förnuftet muskler.

Om bilkrisen, alternativ produktion, klimat och klasskamp.

Lång artikel ur tidskriften Röda Rummet 1/2010

När den finansiella krisen slog till med full kraft hösten 2008 blev överproduktionen i bilindustrin världen över plågsamt uppenbar. I den svenska bilindustrin var situationen särskilt problematisk. Två av världens minsta massproducenter av personbilar – som båda tillverkade relativt stora, bränsletörstiga bilar i de högre prisklasserna och som dessutom ägdes av stora amerikanska bolag som själva befann sig i djupa svårigheter – var i akut kris. Två bilföretag vid konkursens rand, med följdverkningar längs hela kedjan av underleverantörer i ett land med drygt nio miljoner invånare, ledde förstås till att bilföretagens framtid blev – och har förblivit – en stor politisk fråga. Hur svarar man på den, om man som jag står mitt i industrin och dessutom vill komma med en lösning som håller på lång sikt, både för oss som jobbar i industrin och samhället i sin helhet? Läs

—–


Artikel i Göteborgs Posten 101102 apropå boken ”Reinventing the Automobile – personal urban mobility for the 21st century” av William J Mitchell, Christopher E Borroni-Bird och Lawrence D Burns MIT Press. 2010

En hållbar lösning på transportproblemen är inte så mycket en teknisk fråga som en social och politisk. Och framför allt måste vi utgå från människors behov och naturens ramar i stället för industrins krav. Läs

—-

Centerns mirakelkur fungerar inte

Debattinlägg mot miljöminister Andreas Carlgren i Göteborgs Posten 100905:

Under parollen ”Jaga utsläpp – inte bilister” bringar oss centerministrarna Åsa Torstensson och Andreas Carlgren i det glada budskapet att bilismen kan fortsätta växa som förut utan att klimatet påverkas. Och det låter ju väldigt bra. Lika bra som veckotidningarnas budskap om mirakelkurer: ”Ät hur mycket du vill och gå ner i vikt!” Läs

—-

Rothsteins resonemang om Saab brister

Debattinlägg om Saab i Göteborgs Posten 100112:

Bo Rothstein har en intressant poäng i att de som arbetar i ett företag har den bästa kunskapen om verksamheten. Resonemanget att de anställda ska ta över Saab brister dock på flera punkter. Läs

—-

Krönika om Saabs kris i Göteborgs Posten 091221

Under det år som gått har debatten om bilindustrin stått mellan två ståndpunkter – statsunderstöd eller dödshjälp. Men det finns en tredje väg som dock kräver en synvändning. Att börja se på bilindustrin, inte som en finansiell tillgång för någon koncern utan som en social tillgång, en organisation av människor i ett produktionsmaskineri som kan tillverka det vi behöver. Läs

—-

Tekniska lösningar räcker inte

Krönika i Göteborgs Posten 090909

Den tekniska utvecklingen minskar inte på långa vägar utsläppen lika mycket som transporterna ökar när bilberoende köpcentra slår ut småbutiker och norska räkor åker lastbil till Baltikum för att skalas. Skall de högtidliga löftena om minskade koldioxidutsläpp bli verklighet är det nödvändigt att bryta oss ur denna fossildopade transportekonomi i stället för att satsa på ökad bilism genom miljardprojekt som Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm. Läs

Vad är mindre nyttigt än dödsmaskiner?

Krönika i Göteborgs Posten 091007 apropå att KD och IF metall haft ett gemensamt seminarium om stöd till svensk vapenindustri.

Att KD kan förena Bibelns etik med att smida nya och skarpare svärd är inget att förvånas över i en tid när det går lättare att spendera pengar på militära insatser i fattiga länder än på humanitärt stöd åt människorna där. Men att min fackföreningsledning, i armkrok med lobbyisten Göran Persson, vapendirektörer och till och med gamle nydemokraten greve Wachtmeister, sluter upp i spektaklet gör att de passerar en gräns. Läs

Dags för nytänk i arbetarrörelsen

Artikel i Göteborgs Posten 090306

Sedan vinterns uppsägningar råder en märklig stämning; bitterhet och misstänksamhet på grund av hur uppsägningarna gick till bland många på golvet medan ledningen låtsas som om inget hänt och att det som möjligen hänt bara är en tillfällig svacka. Det surrar av rykten. Blir det nya varsel? Pågår det förhandlingar om andra åtgärder? Ingen vet eller vill berätta. De flesta biter ihop och hoppas att ”det skall vända” även om känslan är utbredd av att ledningens klämkäcka paroller är lika tomma som de låter.
Ändå kommer det som en chock när nyheten sprids som en löpeld: ”Metall håller presskonferens. Sänkt lön!” Utan att informera innan eller fråga oss efteråt har vårt fack gjort just det de lovat att aldrig göra under åratals argumenterande för kollektivavtal. För att ”överbrygga den ekonomiska krisen” har ledningen öppnat för att sänka lönen och det utan att ens få några garantier mot uppsägningar. Ansvaret läggs på de lokala klubbarna att förhandla fram sänkt arbetstid och lön. ”Världens starkaste fackförening” kastar sig utan att tveka in i racet mot botten. Läs

Om vi tar makten över våra jobb

Artikel i Göteborgs Posten 081222

Bilindustrin har varit det kapitalistiska systemets motor under efterkrigstiden. Inte bara i själva tillverkningen; vägbyggen, stadsplanering och levnadsvanor har format samhället efter bilen. När denna motor nu är på väg att skära ihop borde det vara ett gyllene tillfälle för samhället att gripa rodret och ändra kurs, bort från det ohållbara transportsystem som dagens bilism innebär. Skall samhället bistå industrin (mer än vad det redan gör) finns både möjlighet och anledning att ställa krav på makt. De stödpaket som den svenska regeringen presenterat är det motsatta: i stället för att ta samhällskontroll över bilföretagen ger det bilföretagen kontroll över samhällstillgångar. Läs

Att bygga för undergången.

Krönika i Göteborgs Posten 080908:

Samma tragiska känsla av att bygga för undergången har jag dagligen när jag en gång i minuten ser en ny bil spottas ut från det löpande bandet. Dömda metallmammutar vars livslängd troligen inte är satt av rosten utan av att deras fossila föda redan är på upphällningen. Eller, i bästa fall, av att en klimatanpassning av samhället gör dem överflödiga. Läs

Dags att växla in på nytt spår

Artikel i Göteborgs Posten  070611 apropå Gunnar Falkemarks bok ”Politik, mobilitet och miljö”

Falkemark tror pessimistiskt att det krävs en större chock – som under andra världskriget – för att växla bort från massbilismen, men ställer indirekt en intressant fråga om politikens möjlighet. Under samma 90-tal som regeringen lät transportpolitiken gå industrins väg drev den igenom en annan politik på tvärs mot sina väljare, de nedskärningar som kallades ”saneringen av statsfinanserna”. Hade det verkligen inte varit möjligt att göra det motsatta valet – att försvara den offentliga sektorn och ta strid för en hållbar transportpolitik? Tänk tanken att Göran Perssons bok hade hetat ”Den som är bilberoende är inte fri” och att han lagt hela sin buffliga tyngd bakom en konfrontation med billobbyn istället för med de egna gräsrötterna. Det hade varit något att skriva om i memoarerna. Läs

—-

Bilens århundrade

LO-tidningen juni 2007

I Per Börje Elgs praktverk ”Bilen århundrade” flimrar bilmärkena förbi, tidlöst mytomspunna som Bugatti och Morgan eller bortglömda som IFA eller Frazer. När jag bläddrar mig fram bland blänkande sedaner och linjesköna cabrioleter kommer jag att tänka på ett besök nyligen på British Museum. Sal efter sal med vackra föremål från sedan länge döda civilisationer. Även om bilar är mer förgängliga än egyptiska granitskulpturer är det troligt att när framtida museer skall spegla vår tid, kommer bilen att stå i centrum. Läs

Annonser