Månadsarkiv: december 2013

COP 19 – handlingsförlamning uppifrån och (möjligen) hopp underifrån

Krönika i Göteborgs Posten 130230:

”Klimatmötet i Warszawa 2013 avslutades framgångsrikt!”står det fortfarande på mötets hemsida Redan när de skrevs krävde orden en mycket tjockhudad PR-avdelning och en månad senare, med vetskapen om att vi just haft den varmaste november sedan mätningarna började 1880, är de ett rent hån. Men det är klart, framgång eller bakslag beror i viss mån på förväntningarna och sedan Köpenhamn 2009 är dessa så låga att allt utom öppet handgemäng kan framställas som positivt.

För några var mötet verkligen en framgång; aldrig tidigare har kapitalintressena varit så inbäddade. Det som borde varit ett viktigt steg mot Paris 2015, då ett avtal med bindande utsläppsminskningar ska antas, blev i stället mötet där den utsläppsskapande industrin tog ett fast grepp över klimatdiplomatin. För första gången var storföretagen formellt representerade på såväl de viktiga förmötena som i de centrala förhandlingarna. Stål-, kol- och bilkoncerner var officiella sponsorer och den polska regeringens värdskap för ett parallellt forum med den internationella kolindustrin var helt följdriktigt.

I samma takt som IPCC:s försiktiga konsensusrapporter blivit mer exakta och oroande för varje ny utgåva har COP- ambitionerna devalverats. Att målen från 1992 där världens regeringar lovade att minska utsläppen har misslyckas, det vet vi. Nästa steg, att diskutera anpassning till förändringarna, håller nu snabbt på att övergå i en uppgiven diskussion om ”loss and damage”, hur och av vem de oundvikliga klimatskadorna ska betalas. Trots ackompanjemang av orkanen Haiyan havererade till och med detta i Warszawa. Värst drabbade är de länder som inte bara har minst skuld i uppvärmningen och sämst möjlighet att anpassa sig till konsekvenserna, utan även den svagaste diplomatiska kraften.

COP-mötenas årliga klimatprat har blivit hjälplösheten förkroppsligad och funktionen är mer att ge sken av att något görs än att verkligen agera. Ska man försöka hitta något guldkorn i Warszawas klimatmörker var det den unika allians som uppstod mellan miljörörelsen och det internationella facket ITUC. Under parollen ”Nu är det nog!” tågade de gemensamt ut från mötet i protest och lovade att mobilisera sina mångmiljonhövdade medlemsskaror för att pressa regeringarna till handling och att arbeta för att ställa om till lågutsläppsekonomier med anständiga jobb och försörjning för alla. Efter alla politiska svek verkar detta idag vara den enda vägen framåt. Men om det ska bli mer än ännu ett bortglömt toppmötespapper krävs att de organisationer som representerades, i Sverige bland annat LO, TCO och SACO, omvandlar orden till nationell och lokal handling.

Annonser