Månadsarkiv: september 2011

Rädda Saab – inte bilarna!

Självklart är det en lättnad för alla anställda vid Saab att företaget nu är satt i rekonstruktion, ingen kan gå utan lön någon längre period. Men att som Per Brenneby och Håkan Danielsson med detta hänvisa Saabs problem till historien är alltför lättsinnigt. Att staten nu betalar lönerna och att man hoppas på pengar från kinesiska företag – för vilka jobb i Trollhättan knappast står högst på prioriteringslistan – löser inte ens de kortsiktiga bekymren. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda förslösats i väntan på att allt ska bli ”som vanligt” igen. Men ”som vanligt” är just vad det inte kommer att bli, inte om man med det menar en konstant tillväxt av bilförsäljningen. Den förra krisen är inte överstånden när nästa ekonomiska storm nu tornar upp sig vid horisonten, men framför allt är det inte längre möjligt att fortsätta bygga vårt transportsystem på en ständigt expanderande vägtrafik. Att hävda detta är inte bilfientlighet – det är matematik. Dagens 800 miljoner bilar är en stor och växande del av de växthusgasutsläpp som måste minskas och trots allt snålare bilar leder den ständiga trafikökningen till mer utsläpp varje år.

Jag förstår att de som utvecklar en ny bil är stolta över sitt verk men i dagens situation kan det viktigaste inte vara att ”kräsna konsumenter” får kickar av uppleva den nya Saabens köregenskaper. Det måste vara att rädda jobben utan att bidra till att klimatkatastrofen rycker närmare.

De flesta av oss som arbetar inom bilindustrin gör det inte för att vi vill göra bilar till varje pris utan för att det ger oss försörjning. Lösningen på Saabs kris skulle istället för att krampaktigt hålla kvar vid ohållbara produkter vara att ställa om produktionen för att bli en spjutspets för den nödvändiga övergången till förnybara energikällor och hållbara transportsystem.

Liksom vid uppbyggen av alla andra stora tekniska system, från kanaler till telefonnät, för att inte tala om det bilsamhälle som byggts med stora samhällsinvesteringar, krävs då att staten griper in. Regeringens ideologiskt motiverade ointresse för att ta över kan bara brytas av en kraftig opinion anförd av de saabanställdas organisationer. Där finns det största intresset av att rädda jobben liksom kunskapen om exakt vilka samhällsnyttiga och klimatanpassade produkter de anställda på Saab skulle kunna använda sin yrkesskicklighet för att utveckla och tillverka. Med kravet på en omställning som redskap skulle det vara möjligt att skapa en bred rörelse för att försvara jobben och göra frågan till den samhällsangelägenhet den är. Den ihärdighet ni redan visat skulle då kunna göra underverk.

GP

Annonser

Från konkurs till omställning

När nu två av facken vid Saab Automobile i konkurs för att få ut medlemmarnas löner ställs frågan om företagets framtid på sin spets. Konkursen för pratmakaren Muller har varit ett faktum sedan länge.  Förhoppningsvis har dagens beslut ryckt undan några av de falska förhoppningarna om att allt ska återgå till det vanliga av sig självt.

Saab Automobile behöver sannerligen en rekonstruktion, men ett verkligt framtidshopp för de Saabanställda kräver något helt annat än de affärsplaner som lagts fram på löpande band eller hopp om att kinesiska företag ska komma som räddande änglar. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda har förslösats i väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Den rekonstruktion som krävs är inte något juridiskt trick utan en teknisk och social rekonstruktion, till produktion av sådant samhället måste ha för att kunna befria sig från fossilberoendet. Den pågående krisen för Saab är ett gyllene tillfälle att göra detta, på kort sikt för att rädda jobben och på längre sikt våra livsvillkor på jorden.

En konkurs innebär att företaget, liksom General Motors, kommer att kollapsa i armarna på staten som är en av de största fordringsägarna. Den borgerliga regeringen har dock, precis som USA:s regering, klart deklarerat att de inte tänker lägga sig i företagets skötsel. Samma sak säger för övrigt såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Istället för en sådan uppgiven linje skulle staten kunna utnyttja situationen för att, under ledning av de anställda och deras organisationer ställa om företaget.

Men det är bråttom. Att ställa om Saab är bara möjligt så länge företagets grundpelare – dess anställda – finns samlade och inte är spridda för vinden. Än är det inte för sent att rädda vare sig jobben på Saab eller jordens klimat. Men varje dag som går utan att vi byter kurs blir tiden allt knappare för bådadera.

GP dn  GT SvD E24 sr DN2 svt E24,2 LO AB AB2 GT2 GT3 GP2 GP3 GP4 GP5  GT4 DN3 GP6 SvD SvD2 E24,3 sr2 sr3 GT5 GP5 GP6 E24, 4, AB3 sr4 GP7 GP8 GT6 GT7 DN4 DN4 DN5 DN6 DN7 sr5 gp9 gp10 AB4 SvD3 SVT

Rekonstruera Saab – på riktigt!

När nu två av facken vid Saab Automobile begärt företaget i konkurs för att få ut medlemmarnas löner ställs frågan om företagets framtid på sin spets. Konkursen för pratmakaren Muller har varit ett faktum sedan länge.  Förhoppningsvis har dagens beslut ryckt undan några av de falska förhoppningarna bland de anställa om att allt ska återgå till det vanliga av sig självt. Nu krävs det aktivitet från alla som arbetar på Saab om inte konkursen ska innebära slutet för företaget.

Saab Automobile behöver sannerligen en rekonstruktion, men ett verkligt framtidshopp för de Saabanställda kräver något helt annat än de affärsplaner som lagts fram på löpande band eller hopp om att kinesiska företag ska komma som räddande änglar. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda har förslösats i väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Den rekonstruktion som krävs är inte något juridiskt trick utan en teknisk och social rekonstruktion, till produktion av sådant samhället måste ha för att kunna befria sig från fossilberoendet. Den pågående krisen för Saab är ett gyllene tillfälle att göra detta, på kort sikt för att rädda jobben och på längre sikt våra livsvillkor på jorden.

En konkurs innebär att företaget, liksom General Motors, kommer att kollapsa i armarna på staten som är en av de största fordringsägarna. Den borgerliga regeringen har dock, precis som USA:s regering, klart deklarerat att de inte tänker lägga sig i företagets skötsel. Samma sak säger för övrigt såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Istället för en sådan uppgiven linje skulle staten kunna utnyttja situationen för att, under ledning av de anställda och deras organisationer ställa om företaget.

Men det är bråttom. Att ställa om Saab är bara möjligt så länge företagets grundpelare – dess anställda – finns samlade och inte är spridda för vinden. Än är det inte för sent att rädda vare sig jobben på Saab eller jordens klimat. Men varje dag som går utan att vi byter kurs blir tiden allt knappare för bådadera.

GP dn  GT SvD E24 sr DN2 svt E24,2 LO AB AB2 GT2 GT3 GP2 GP3 GP4 GP5  GT4 DN3 GP6 SvD SvD2 E24,3 sr2 sr3 GT5 GP5 GP6 E24, 4, AB3 sr4 GP7 GP8 GT6 GT7 DN4 DN4 DN5 DN6 DN7 sr5 gp9 gp10 AB4

http://www.dn.se/ekonomi/nej-till-rekonstruktion

Metall om Saab: ”Vi gör ingenting”

– Vi har förstått att det finns vissa aktiviteter på gång i företaget och så länge det finns en möjlighet så kommer vi inte att göra något.

Så sammanfattar IF Metalls förbundsjurist fackets linje i GT när det gäller krisen i Saab Automobil.  Det handlar alltså om ett företaget som inte tillverkat något på snart ett halvår och där de anställda återigen inte fått ut sina löner i tid.

Det bästa man kan säga om de fackliga ledningarnas linje är att den varit konsekvent: total passivitet. Denna ”vänta-och-se”-linje är idag helt obegriplig och kan bara förklaras på ett sätt: en total avsaknad av självständiga alternativ.

Med risk för att bli tjatig: när Saabs tid som biltillverkare så uppenbart är ute är det ett perfekt läge för att driva fackliga krav om att förstatliga företaget och ge de anställda i uppdrag att utveckla och tillverka sådant som vi absolut måste ha för att kunna ta samhället ur fossilberoendet.  Det är både nödvändigt för samhället och tekniskt realistiskt för Saab. Vad som saknas är vilja och drivkraft. Ingen har ett mer omedelbart intresse av en sådan omställning än de arbetare och tjänstemän vid det konkursmässiga Saab vars jobb nu är i så akut fara. De fackliga organisationerna kan göra mer än att vänta på undergången. Om de vill.

DN SvD GP E24 sr

Äntligen bildebatt!

Den artikel som ett antal transportforskare drog igång i SvD har lett till en het debatt där även jag lyckats få in ett inlägg där jag bland annat skriver:

En omställning bort från vägtrafik och den massbilism som bär upp dagens transportsystem är dock inte en fråga om tycke, smak eller ideologi. Det är en fråga om på vilket sätt det ska ske: i tid och under ordnade former eller för sent, i panik, framtvingat av oljebrist och klimatskred

Läs hela inlägget här.

AB SvD