Metall om Saab: ”Vi gör ingenting”

- Vi har förstått att det finns vissa aktiviteter på gång i företaget och så länge det finns en möjlighet så kommer vi inte att göra något.

Så sammanfattar IF Metalls förbundsjurist fackets linje i GT när det gäller krisen i Saab Automobil.  Det handlar alltså om ett företaget som inte tillverkat något på snart ett halvår och där de anställda återigen inte fått ut sina löner i tid.

Det bästa man kan säga om de fackliga ledningarnas linje är att den varit konsekvent: total passivitet. Denna ”vänta-och-se”-linje är idag helt obegriplig och kan bara förklaras på ett sätt: en total avsaknad av självständiga alternativ.

Med risk för att bli tjatig: när Saabs tid som biltillverkare så uppenbart är ute är det ett perfekt läge för att driva fackliga krav om att förstatliga företaget och ge de anställda i uppdrag att utveckla och tillverka sådant som vi absolut måste ha för att kunna ta samhället ur fossilberoendet.  Det är både nödvändigt för samhället och tekniskt realistiskt för Saab. Vad som saknas är vilja och drivkraft. Ingen har ett mer omedelbart intresse av en sådan omställning än de arbetare och tjänstemän vid det konkursmässiga Saab vars jobb nu är i så akut fara. De fackliga organisationerna kan göra mer än att vänta på undergången. Om de vill.

DN SvD GP E24 sr

Äntligen bildebatt!

Den artikel som ett antal transportforskare drog igång i SvD har lett till en het debatt där även jag lyckats få in ett inlägg där jag bland annat skriver:

En omställning bort från vägtrafik och den massbilism som bär upp dagens transportsystem är dock inte en fråga om tycke, smak eller ideologi. Det är en fråga om på vilket sätt det ska ske: i tid och under ordnade former eller för sent, i panik, framtvingat av oljebrist och klimatskred

Läs hela inlägget här.

AB SvD

Samhället klarar sig utan bil

I en klok debattartikel i Svenska Dagbladet underkänner fem forskare hela den transportpolitik som förts under det senaste halvseklet och som baserar sig på massbilismen. De tar inte bara upp att denna massbilism är ohållbar utan även i stora stycken onödig, något de visat i sitt forskningsprojekt, Bilens sociala och ekonomiska betydelse, Bisek. Deras huvudpoäng är i princip densamma som den jag tar upp i min bok Slutkört: samhället behöver ställa frågan om vilka resor och transporter som är nödvändiga och vilka som kan klaras på annat sätt än med vägtrafik. Ett hållbart samhälle måste helt enkelt planeras för ett minskat resande och mindre bilberoende. De resor som behövs och inte effektivt kan hanteras med kollektivtrafik är det som blir över till bilarna. Bilen får helt enkelt maka på sig och istället för att vara transportsystemets bärande balk bli en restpost.
Forskarnas avslutande fråga till miljöminister Carlgren: ”När får vi se ett långsiktigt beslut för färre bilar på vägarna?” kan dock redan nu besvaras med: ”Aldrig!” Åtminstone så länge billobbyn tillåts bestämma transportpolitiken.
Hur vi behöver resa och vilka alternativ vi har är inte en individuell fråga. Genom ett långsiktigt planerat uppbygge av bilsamhället har våra liv blivit beroende av bilen och varje försök att motarbeta bilismen möter massivt motstånd. Om man gör en omställning till en fråga om att ta bort bilen för individen kommer billobbyn enkelt kunna mobilisera ett stort motstånd. En omställning måste därför vara en samhällsfråga och kommer att kräva folkrörelser som är starkare än billobbyn. Att knyta en omställning av transporterna till behovet av att trygga jobben för de hundratusentals som idag är beroende av bilindustrin genom en omställning av produktionen vore ett viktigt steg för en sådan rörelse.

AB, SvD AB2

En sådan räddning till och Saab är förlorat!

Ännu en gång har Victor Muller ”räddat” Saab. Påstår han…
Den här gången är det den kinesiska biltillverkaren Youngman som utmålas som frälsare. Avsikten är uppenbart att Youngman vill undersöka möjligheten ta kontroll över Saab för att kunna tillverka bilar med varumärket Saab för den kinesiska marknaden i sina fabriker i Kina. Att sätta hoppet om räddade jobb i Trollhättan (för vilken gång i ordningen?) till detta företag är lika naivt som de föregående ”räddningarna”. Att Muller & Co nu säljer fabriksbyggnaderna för att få loss kontanter till att betala de löpande utgifterna visar hur darrigt hela projektet är.
Återigen begär ledningen också uppoffringar av de anställda. Två veckors semester istället för det som stagas i semesterlagen, fyra sammanhängande veckor mellan juni och augusti. Som vanligt skyndar sig IF Metall att skriva på avtal om saken. Och som vanligt utan att de berörda medlemmarna tillfrågas. Ännu ett sätt att försvaga de anställda som kollektiv.

Varje dag som går när Muller får fortsätta är en förlorad dag för de anställda och all den kunskap som finns samlad i företaget. En Muller-räddning till och Saab är förlorat…
I stället för att passivt heja på och gå med på försämringar skulle de anställdas fackliga organisationer kunna ta egna initiativ. Till exempel genom bjuda in till en konferens med andra folkrörelser och forskare för att självständigt börja planera en annan framtid för det industrikomplex som Saab är navet i. En framtid utan spekulanter och orealistiska drömprojekt. Och utan bilar!

SvD, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, SR, GT, GT2, GP2

Punching Out – Om en döende bilindustri

18 maj skrev jag i  Göteborgs Posten om boken Punching Out som skildrar nedläggningen av en legendarisk bilfabrik i Detroit. Jag ställer den bredvid krisen på Saab:

I dag ställs frågan återigen akut för de hårt prövade Saabanställda i Trollhättan: ska även de som sista jobb städa ur fabriken eller försöka ta sitt öde i egna händer? Men liksom för de arbetande i USA är vår tilltro till den egna förmågan så låg att vi snarare sätter hoppet till spekulanter och bankdirektörer när jobben hotas. Sådant kan dock ändras, både här och där. Och kanske hade tonen i Punching out varit lite mindre sorgsen om den skrivits efter den mäktiga styrkeuppvisning, lika oförutsedd som upproren i Nordafrika, som USA:s uträknade arbetarklass gjorde i Wisconsin och som ännu pågår i Mellanvästern.

Sista chansen att ställa om saab?

Så sprack ännu en av Victor Mullers såpbubblor. Det krävdes inga expertkunskaper om kinesisk affärskultur eller ekonomi i största allmänhet för att inse att ett bilföretag inte är något man köper på en höft, inte ens ett litet som Saab. Och i synnerhet inte om en man som Victor Muller är inblandad. Ändå jublade många kommentatorer, politiker och fackliga representanter när Hawtai för en vecka sedan presenterades som Saabs senaste frälsare. Avtalet, som aldrig var något egentligt avtal, visade sig inte vara värt pappret det skrevs på och Saabs dödskamp fortsätter. När nu Muller än en gång visat sitt rätta ansikte är det hög tid att de anställda och deras fackföreningar kapar banden till honom och alla andra andra som är ute efter att göra snabba pengar på det skadeskjutna företaget. Det finna ännu tid att rädda Saab, men inte genom att tro på sagor och hoppas på spekulanter. Däremot är det hög tid att de anställdas organisationer går fram med en egen kurs och kräver att deras kunskaper och Saabs produktionsanläggningar ställs i samhällsnyttans tjänst. Ett första steg är att lyfta blicken från de fossilberoende spår bilindustrin kört ner oss i.

För bara ett par dagar sedan kom en rapport från IPCC, FN:s klimatpanel, där ett stort antal forskare jorden runt visade att världens energibehov till stor del skulle kunna tillgodoses av förnybara energikällor. Under förutsättning att staterna medvetet och snabbt slog i på en politik som drev fram en sådan utveckling. Saabs hotade utvecklings- produktionsorganisation är som klippt och skuren för en omställning till sådan verksamhet. För att rädda jobben borde facken där göra en sådan omställning till en huvudfråga istället för att passivt se på när skojare kör företaget i botten.

AB, AB3  AB2 GP, GP2 GP3  DN, DN2 HD,DN4  SR, SR2 DN3 DN4 GP4

Över till någonting helt annat…

28.940 nya personbilar registrerades i april. Det är en ökning med 12,8 procent jämfört med i april i fjol och noteringen innebär att den gångna månaden blev den bästa aprilmånaden på mer än två decennier.

Dagens Industris jubel över den svällande  svenska bilparken är ännu ett exempel på att de ekonomiska nyheterna ofta är som gamla Monty Python-inslag där John Cleese som rubbat korrekt nyhetsuppläsare säger:  – Och nu över till någonting helt annat.

Klimatmål antas, konferenser om växthusgaser avhålls, den ena vetenskapliga rapporten efter den andra bekräftar och förstärker varningarna om att världen är på helt fel väg. Men när ekonomireportrarna får ordet är det som om detta inte fanns.  Över till någonting helt annat:  Fler bilar, mer trafik, mer fosilförbränning. Betyg:  ”Den bästa aprilmånaden på mer än två decennier…”   Som om ekonomin pågick i en värld som inte berörs av växthuseffekt och klimatrubbningar. Och i viss mån är det faktiskt vad en kapitalistisk ekonomi gör. Den pågår i sin egen värld, där det är helt ointressant vad som produceras och vilka konsekvenser det får för människor och miljö så länge resultatet är att kapitalet ger avkastning och växer.

Det är faktiskt hög tid att vi går över till någonting helt annat. En helt annan ekonomi.

SR, E24